Blindtest av Spotify och Wimp

Anläggning
Signalkälla: MacBook Pro
D/A-omvandlare: Hegel HD11 (optisk koppling till Mac)
Förförstärkare: Hegel P30
Effektförstärkare: 2 x Hegel H30
Högtalare: Elac FS 407
Kablar: Monster Cable
Pris: ca 300 000 kr

Musikformat
Wimp: AAC, 320 kbit/s
Spotify: Ogg Vorbis. 320 kbit/s
Förlustfritt/okomprimerat: AIFF, 16 bit/44,1 kHz och 24 bit/96 kHz (24-bitsfilerna har konverterats från FLAC till AIFF för att kunna spelas av iTunes)

Musik
Tori Amos ”Gold Dust” från Wimp (320 kbit/s AAC), Spotify (320 kbit/s Ogg Vorbis) och 24 bit/96 kHz okomprimerat.
Ane Brun ”All Starts with One” från Spotify, Wimp och 16 bit/44,1 kHz okomprimerat.
Trondheimsolistene ”In Folk Style” från Spotify, Wimp och 24 bit/96 kHz okomprimerat.

Det bör påpekas att detta är ett informellt blindtest som utfördes under en förmiddag i redaktionens testrum. Kablarna som användes var inte särskilt kostsamma och till en sådan här anläggning skulle vi helst ha velat använda något mer exklusivt.

Testpanelen bestod av Lasse Svendsen och Audun Hage. Undertecknad skötte musiken.

Lyssningen var inte ett ABX-dubbelblindtest, utan snarare ett ABC-test. Testpanelen visste alltså att det var tre olika versioner av musiken som spelades var sin gång, men inte i vilken ordning. Jag försökte inte lura någon genom att spela samma låt två gånger i rad. Sådana distraktioner skulle göra att testet tog längre tid.

Blindtestet var egentligen ett experiment vi gjorde för vår egen skull, så man ska inte dra för stora slutsatser av det. Testet ska alltså inte användas som referens för påståenden om ljudformat och upplösning. Diskutera gärna i kommentarsfältet, men vi kommer antagligen inte hinna svara på frågor om varför vi gjorde på ett eller annat sätt. Vi gjorde undersökningen för att vi var nyfikna, men efteråt tyckte vi att vi lika gärna kunde dela med oss av våra intryck med er läsare.

Resultat
De hörbara skillnaderna mellan formaten är små och vi erkänner gärna att vi inte alltid lyckades identifiera musiken som spelade med högst upplösning.

Tori Amos gillade vi till exempel bäst från Spotify. Hennes röst framträdde bättre där. Intressant nog uppfattades den högupplösta låten som mer diffus och rösten kändes mer avlägsen. Högupplöst och Wimp lät väldigt likt.

Trondheimsolistene och Ane Brun lät bäst från Wimp och i okomprimerat skick. Från Spotify lät det mer ”direkt” och basen hade mer punch, medan Wimp och okomprimerat lät luftigare och hade fler nyanser. Testpanelen var inte helt säker på vilket som var okomprimerat och vilket som var Wimp.

Trondheimsolistene lät en aning mer ”hermetiskt” i övertonerna från Spotify medan Wimp fick fram fler nyanser. Testpanelen var överens om att okomprimerat lät bäst.

Slutsats
Det här blindtestet visar – precis som de flesta andra blindtester som gjorts på området – att det är svårt att höra skillnad på olika format när man växlar fram och tillbaka och lyssnar kortare stunder. Panelen lyckades inte alltid tala om vilken musik som var högupplöst, inte ens på en sådan här highend-anläggning som kostar flera hundratusen kronor. Testet indikerar också att Wimp låter aningen bättre än Spotify, även om det säkert varierar mycket mellan olika inspelningar.

Obs!
Ett sådant här blindtest säger ingenting om skillnaderna som framträder om man lyssnar längre stunder. Vi på redaktionen tycker fortfarande att det är okomprimerad eller förlustfritt komprimerad musik – och helst högupplöst – som gäller om man ska sitta och lyssna på skiva efter skiva med favoritmusik. Även om man inte har någon exklusiv stereo.

Webbplatsen tapeop.com har en fin fördjupning i ämnet (på engelska) som du kan läsa här . En studie av hur musik med hypersoniska övertoner fungerar i hjärnan finns här (PDF på engelska).

Vårt anspråkslösa test visar dock att det inte är någon tvekan om att det går alldeles utmärkt att prenumerera på streaming-tjänster och få fina musikupplevelser.

Geir Gråbein Nordby

(f. 1978): Journalist. Gråbein har aldrig haft något annat heltidsjobb än på Ljud & Bild. Å andra sidan har han varit här nästan halva sitt liv, ända sedan 2001 när han skickade en jobbansökan till fel adress (han ville egentligen till en inspelningsstudio med samma namn). Gråbeins expertis är främst inom hifi, hörlurar och hemmabio, men det händer att han glimtar till med andra kvaliteter också.